Hej kära du <3 vårvärmen dröjer men nu har blomsterlökarna börjat sticka upp nosen. Jag längtar så, blommor är ibland det bästa jag vet. När våren kommer så ligger jag på alla fyra i landet och fröjdas över hur allt växer och utvecklar. Idag såg jag en Tofsvipa och jag letar febrilt efter första tussilagon.

Som tonåring hade jag höga tankar om mitt förstånd, jag var övertygad om att jag var vuxen när jag fyllt fjorton. När jag skulle börja nian träffade jag en kille som var tjugotre år, han verkade snäll och omtänksam, han hade jobb, egen lägenhet och en orange Datsun. Det kändes väldigt bra, vi var förälskade och planerade för framtiden. Han var skyldig sina morföräldrar och sin mamma pengar som jag hjälpte honom att jobba ihop och betala tillbaka och vi pratade om att gifta oss och skaffa barn.

Jag flyttade ihop med honom när jag kom in på gymnasieutbildningen i Eskilstuna. Vi förlovade oss på midsommarafton och jag var så lycklig. När min tvååriga utbildning var över så var det två månader kvar innan min son skulle födas. Arton år och mamma till en underbar liten kille som två år senare fick en lika underbar lillasyster. Jag levde och andades genom mina barn, något eget liv hade jag inte då mannen var mycket kontrollerande och svartsjuk och min självkänsla inte var speciellt stor.

Jag försökte lämna honom vid ett tillfälle, hans mamma hade hjälpt mig att skaffa ansökningspapper till bostadsförmedlingen. Men då han systematiskt letade igenom mina kläder och väskor så hittade han dem innan jag hann skicka in dem. Han talade om för mig att om jag lämnade honom så skulle han ta barnen och flytta så långt bort att jag aldrig skulle få se dem igen.

Då var jag färdig att ge upp…men långt inne i mig finns en gnista som vägrar att slockna. Jag ger tamefan ALDRIG upp!

Ta hand om er mina vänner <3

Änglakramar <3

Hej kära läsare <3 Ibland kommer saker och ting i fel ordning, troligtvis finns det en mening med det också. Mitt tänk är att allt som händer det har en bakomliggande orsak, även om vi inte kan se det…så därför tänker jag inte bråka för att mina inlägg kom i oordning

När jag var fem år råkade jag ut för en pedofil och fram till nu har jag noga gömt detta minne. Men nu måste jag bearbeta, förlåta och gå vidare. En ung man som nyss blivit pappa till en underbar babypojke, han råkade bo granne med min syster i Torshälla. Jag befann mig hos min storasyster som också hade en liten babypojke, det var kväll och jag hade fått bada i badkaret. Det var en stor lycka för en liten lantis som bara hade en ho att tvätta sig i.

Nybadad och iförd nattlinnet, redo att gå till sängs när den här mannen ringde på dörren hos min syster och föreslog att de skulle komma på kaffe…min syster hade lite kvar att stå i, innan hon och hennes man kunde komma ifrån och Kurt föreslog att jag skulle följa med honom upp och min syster skulle komma närhon var färdig.

Han lyfte upp mig och bar upp mig till andra våningen där han och hans unga fru och baby bodde. Monika som hans fru hette höll på att plocka undan i köket, och verkade lagom belåten med att det skulle komma gäster. Kurt satte sig på en stol i köket, och jag satt i hans knä….så här långt hade allt varit bra

Det gjorde ont när handen kom in på känslig mark och jag gnällde till. Då slutade han för ett tag. Sen kom min syster och hennes man och det blev kaffe, jag satt inte i hans knä och det gick bra. Därefter skulle sonen nattas och Kurt tyckte det var en bra ide’ att jag också skulle nattas, varpå han tog med mig och babyn till sovrummet. Mera smärta och undran vad det var som hände och varför???

Ett resultat av denna djävulska kväll blev att när jag blev sjuk och var tvungen att ta febern med den vidriga febertermometern som skulle stoppas in i min stjärt då gallskrek jag. Ingen förstod varför jag blev så förtvivlad varje gång jag skulle ta febern, inte heller jag då jag förträngt hela historien.

Hela mitt inre är i uppror då jag tänker på alla små flickor som berövats sin tilltro och förtroende för de vuxna. Detta händer varje dag tyvärr och jag önskar att jag kunde rädda alla. Nu har jag blivit månadsgivare hos Plan och hoppas att jag kan hjälpa någon liten flicka att slippa uppleva det många andra tvingas göra. Och föresten inte bara små flickor utan att alla små barn kan få växa upp i trygghet.

Tack för du orkade läsa allt <3

Änglakramar <3

Hej fina du <3 långfredagen lider mot sitt slut och i morgon är det påskafton. Då får jag träffa alla mina underbara älskade ungar, det ska bli så mysigt.

Tömde kameran på bilder, det hade blivit 2500 på två år! Mycket blommor och naturbilder och nu på senare tid så har det blivit en massa småfåglar. Nu är minneskortet formaterat och jag kan ut och hitta nya motiv.

Jag har en stor kaffeplanta som har hängt med i drygt tjugo år och förra året så blommade den rikligt. Då det är en mycket törstig planta så krävs det att man inte missar vattningen för då trillar både blommor och blad. Nu har jag skaffat en praktisk tratt med hål som man skruvar på en PET-flaska, så nu fyller jag en och en halv liter vatten och stoppar ned i krukan. Döm om min förvåning när den sörplade i sig innehållet under natten, inte visste jag att den var såå törstig.

Det blev en stor vacker böna i alla fall som nu är  färdig att skördas men jag låter den sitta kvar ett tag till.

Ha en riktigt härlig påskhelg!

Var rädda om varandra och kramas mycket <3

Änglakramar <3

Hej fina du <3 hoppas att du har det bra och får njuta lite av vårsolen

Resten av min barndom bara knallade på liksom, det jag visste var ingen annan som visste. Det fanns ingen anledning att försöka få någon att lyssna eller förstå. Mitt självförtroende och min självkänsla var i botten.

Jag började första klass och skolan var inte annorlunda mot resten av livet. Jag var utanför och passade inte in i mönstret någonstans. Då jag hade en underbar gudmor som gav mig massa böcker så flydde jag till den världen. Det räddade nog livet på mig.

Djuren var mitt stora stöd, de lyssnad och de förstod. Åren gick och jag skulle snart fylla tretton år då det ofattbara hände. Min fina pappa dog! Han svek mig, övergav mig. Jag behövde honom och han gick sta och dog. Hur kunde han göra så mot mig???

Den lilla ordningsamma flickan förändrades då det inte längre spelade någon roll vad hon ställde till  med. Hon började dricka alkohol och fann äntligen ett fantastiskt sätt att bli uppskattad. När killarna fick som de ville så var allt underbart. De fick sex och jag fick vad jag trodde var kärlek. Det spelade ingen roll, någon ville ha mig och brydde sig om mig.

Karusellen snurrade på runt runt runt. Så hände något när jag var femton….

Tack för att du orkar läsa <3

Änglakramar<3

Här kommer bilderna som inte ville vara med i tisdags

Hej fina läsare <3 tack för att du läser min text <3

När jag blev lite större och kunde ta mig fram i markerna fick jag hjälpa till att hämta korna från hagen till mjölkningen. Det var inte min favoritsysselsättning, då den sysslan skulle utföras tidigt på morgonen och jag var en riktig sjusovare.

Blenda, Vilma och Trana hette några av kossorna, deras namn stod med krita på en svart tavla över platsen där de blev mjölkade och fick sin mat. Jag tyckte om att mata de små kalvarna, de skulle alltid slicka och suga på mina fingrar. Hönsen, kaninerna, ankorna och gässen skulle också ha mat och dessutom skulle äggen plockas in. Gårdens hund, en collie vid namn Tania följde oftast i min fars fotspår men vaktade även på mig.

Jag tyckte om att gå i skogen och lyssna på fåglarna, jag byggde kojor och gjorde djur av gran- och tallkottar. Men jag fick inte gå nära “graven” för där fanns det farligt vatten som man kunde drunkna i. På våren blommade kabbelekan där och min mamma talade om för mig att den fick man inte plocka för den var jättegiftig och man kunde dö om man plockade den. Sanningen var ju att hon var rädd att jag skulle trilla i spat. Jag vandrade ofta utefter dikena på våren och letade tussilago och längre fram på sommaren så var det smultron som jag var på jakt efter. Min mamma var rädd för ormar och präntade in i mig att stampa i marken där jag gick. Så de stackars ormarna blev rejält skrämda när jag kom klampande och jag klarade hela min barndom utan något ormbett. Om jag ska vara helt ärlig så hade jag nog hellre blivit ormbiten än det jag råkade ut för som femåring…

mer kommer en annan dag om du vill läsa fortsättningen

Änglakramar fina du <3

Hej fina läsare <3 här kommer lite om vem jag är <3

Mitt innersta jag är en sann naturmänniska. I skog och mark mår jag allra bäst, så har det alltid varit. Min första vision, när jag såg den lilla blonda flickan med tårarna rinnande, fullständigt otröstligt gråtande, mitt lilla jag, och ingen vuxen fanns i närheten och kunde trösta.

Det öppnade upp dörren till min barndom som varit ett svart hål och jag inte mindes något av. Nu börjar minnena komma tillbaka.

De vuxna hade fullt upp att sköta gården med alla djuren och skogen som hörde till, inte hade de tid med en liten jäntunge som var frågvis och nyfiken till tusen.

Så ensam i människovärlden men inte ensam ändå. Den lilla flickan hade vänner som brydde sig om henne, alla djuren på gården, de såg henne och de älskade henne för hon var alltid snäll mot dem. Från det hon var en liten baby så fanns djuren vid hennes sida. Från minsta spindel, eller binnel som hon kallade den till den stora ardennerhästen Pontus i spiltan. Alla brydde de sig om henne och de tröstade henne, hon pratade med dem och berättade om det som hände i hennes liv. De lyssnade på henne och fanns alltid för henne.

Hej kära läsare <3 Hoppas allt är bra med dig och att du hinner njuta lite av vårens ankomst. Även om det nu var ruskigt kallt i morse brrr.

Veckans startade i ganska högt tempo och stresskänsliga jag får ångest då… Men resten av dagen tänker jag bara ägna mig åt det som är lugnt och ger mig energi. Ska sätta mig en stund på trappan och meditera i solen.

Veckans änglakort börjar med

Kärlek- Universum, Gud och änglarna älskar dig villkorslöst. Det finns kärlek i överflöd, känn hur den omfamnar dig. Ha tillit till att Guds vilja är att du och dina kära ska känna frid.

Optimism- Tro på dina drömmar så kommer de att slå in. Du kan vara lugn med att allt kommer att ordna sig till det bästa. Oroa dig inte ifall andra inte tror på dina drömmar, fortsätt vara positiv och undvik nejsägare

Seger- Du positiva varelse, du är en sann vinnare. Tro på segerns sötma och den är strax inom räckhåll. Oroa dig inte över de utmaningar som du stöter på, de är bara en illusion som kommer att försvinna. Om du grubblar för mycket så ger du dem styrka och energi. Se dem som flyktiga moln som egentligen inte kan störa dig.

Klokt beslut- Du överväger ett klokt beslut, änglarna ber dig lita på din inre visdom och ha tillit till att de ständigt är nära dig och ger dig stöd, kärlek och beskydd.

Kommer inte åt bilderna, jag kanske postar dem senare i veckan för de är så vackra.

Var rädda om varandra, ge en massa kärlek <3

Änglakramar till alla fina unika raringar <3

Hej fina du <3

I rubriken står ordet som är det viktigaste i mitt liv! Kärlek är energi, den verkligt starka energin som får vår jord att snurra och universum att fungera.

Kärlek är rätt i alla former, kärlek är alltid rätt. Men får inte förväxlas med att äga eller styra någon annan, då är det inte kärlek.

Kärlek mellan människor oavsett kön, religion, hudfärg eller åsikter är rätt. Kärleken är drivkraften som för oss framåt, som utvecklar oss.

Kärlek är värme och healing. När du uträttar kärleksfulla handlingar så blir det som ringar på vattnet som sprider sig över vår jord. Alla människor behöver kärlek och alla människor på jorden har möjlighet att ge kärlek.

Om vi alla hjälps åt att sprida kärlek, att älska vår nästa och ta hand om oss själva, moder jord och alla som bor här, då måste ju allt bli bra eller hur?

Min livsuppgift är att sprida så mycket kärlek jag bara kan de år som jag har kvar på den här planeten. Jag går in för denna uppgift med glädje och engagemang för jag vill göra skillnad. Nu när jag återknutit kontakten med universum och änglarna och får så otroligt mycket kärlek därifrån så ska jag kämpa för att nå ut med min kärlek till så många i världen som jag bara kan. Vi kan göra skillnad, vi kan skapa en bättre värld! Jag älskar er, jag älskar dig, jag älskar mig, jag älskar alla!

Vi har bara ett liv och ett människoliv är inte långt, därför anser jag att vi ska använda vårt liv till att göra världen bättre och mer kärleksfull. Ta hand om er och ta hand om grannen. Lyft din blick och le mot din medmänniska, det gör enorm skillnad!

Ljus och kärlek <3

Änglakramar <3

Idag fick jag förmånen att ha min elvaåriga sondotter på tu man hand. Vi åkte till Tuna Park och shoppade loss och hade jättekul. Resultatet blev två vårfina toppar till mig och till Lilly blev det en somrig klänning, tights med hästmotiv, och två toppar med unicornmotiv. Lite sockor och några andra småsaker inhandlades också. Jag fick också lite lektion i vad som är inne nu för tiden haha. Det finns så mycket prylar som inte har någon vettig funktion alls i min värld. Men som är mycket viktigt i hennes värld.

Sen åkte vi hem och provade kläderna  samt visade dem för pappa och Zandra. Vi fikade med rulltårtsbakelse innan de for hem till sig och jag tog mig ut till stugan där min älskling väntade på mig. Nu har vi tittat på finalen i Dessertmästarna, kanske det blir en deckare också innan vi kramar kudden.

Jag önskar er alla en fin lördagskväll och en härlig söndag <3

Änglakramar<3