Hej fina du <3 hoppas att du har det bra och får njuta lite av vårsolen

Resten av min barndom bara knallade på liksom, det jag visste var ingen annan som visste. Det fanns ingen anledning att försöka få någon att lyssna eller förstå. Mitt självförtroende och min självkänsla var i botten.

Jag började första klass och skolan var inte annorlunda mot resten av livet. Jag var utanför och passade inte in i mönstret någonstans. Då jag hade en underbar gudmor som gav mig massa böcker så flydde jag till den världen. Det räddade nog livet på mig.

Djuren var mitt stora stöd, de lyssnad och de förstod. Åren gick och jag skulle snart fylla tretton år då det ofattbara hände. Min fina pappa dog! Han svek mig, övergav mig. Jag behövde honom och han gick sta och dog. Hur kunde han göra så mot mig???

Den lilla ordningsamma flickan förändrades då det inte längre spelade någon roll vad hon ställde till  med. Hon började dricka alkohol och fann äntligen ett fantastiskt sätt att bli uppskattad. När killarna fick som de ville så var allt underbart. De fick sex och jag fick vad jag trodde var kärlek. Det spelade ingen roll, någon ville ha mig och brydde sig om mig.

Karusellen snurrade på runt runt runt. Så hände något när jag var femton….

Tack för att du orkar läsa <3

Änglakramar<3