Hej du fina läsare <3

Nu när julen närmar sig så är det lätt att falla in i stressen och kraven att allt måste vara perfekt.

Sätt dig ned bekvämt och ta några djupa andetag, blunda en stund och släpp alla tankar på vad du ska/måste/borde göra. Bara andas lugnt in och ut. Känner du dig stressad så kan du prova att tänka att du andas in lugn och fridfull energi och andas ut stress och oro. Sitt så en stund och bara andas och bara vara i nuet.

Änglakramar <3

Dagens resa blev verkligen lyckad. Utan att lägga ned alltför mycket energi så fann jag de perfekta julklapparna som jag ville ha till barnbarnen. Jag strosade runt och nynnade på julsånger och vips så hade alla bitar fallit på plats. Lunchen åt vi på New York, deras buffé är toppengod. Massagen tog bort blockeringar så nu flödar energin igen, jag hann även med en fika på Öhrmans och lite mer shopping innan min sambo hade jobbat klart.

När vi kom hem var det dags att fixa någon middag, det fick bli våfflor, inte speciellt nyttigt men väldans gott i synnerhet med svärmors goda hjortronsylt och tranbärssylt. Äter man det sen inte oftare än tre gånger om året så är det väl okej Nu händer det inte mycket mer i kväll.

Ha en mysig kväll <3

ljus och kärlek <3

Godmorgon alla underbara vackra människor <3 Idag är ytterligare en härlig decemberdag som tar oss närmare den ljusa våren <3

I dag ska jag ta en tur till Västerås igen, bilen får stanna hemma i garaget. Det är skönt att åka kollektivt och slippa motorvägar och parkeringsplatser. Man kan koppla av och jag tar med mig stickningen. Jag började sticka igen när jag behövde försöka varva ned, innan jag blev sjuk och jag gillar att sticka halsdukar i patentstickning för det går så fort. Stickade även lite tubraggisar, det blir inga avancerade mönster det är inte min grej. Snart har alla barnen och barnbarnen fått halsdukar, ja till och med min syster har fått en. Kanske jag får ihop några att försöka sälja på marknaden nästa år.

I Västerås ska jag strosa runt lite och se om jag hittar någon bra julklapp till min söta sondotter. Sedan ska jag äta lunch med min sambo innan jag har tid för massage hos Sakshin på Heartful Living. Där får jag en energimassage som är helt fantastisk, obeskrivligt underbar. Hinner säkert med ett besök på Shanti också, de besöken brukar resultera i ett par nya kristaller eller något annat mysigt. Kommer att bli en absolut underbar dag. Jag önskar er alla detsamma! <3 Ta de lugnt och andas ett tag, njut av livet. Känn kärleken och glädjen.<3

Ha en underbar onsdag, snart blir det ljusare <3

Var rädda om varandra. Ge någon en kram <3

Ljus och kärlek <3

Bilden till höger visar sonens hus innan panelen kom på plats, den vänstra bilden är vårt skolhus före köpet.

Varje helg är vi på landet, ibland bygger vi och andra dagar är vi bara utan att göra ett handtag. Det  är lugnt och fridfullt i vår trädgård, vi kan sitta i trädgården och  se solen gå ned, lyssna på fågelkvittret och vindens sus. Här mår vi bra.

En vårhelg för två år sedan var min svärmor på besök, hon och hennes lapphund Lapzie sov i vardagsrummet.  Tv-rummet gränsar till både vardagsrummet och vårt sovrum, det är öppet så att hunden kan gå som han vill i rummen. På natten vaknade jag,min sambo sov bredvid mig och jag hörde snusningar från vardagsrummet som berättade att både svärmor och hund sov gott. Jag hör ett ljud, det låter som om någon slänger något på golvet i tv-rummet, tre gånger hör jag dunsar. Sen är det tyst, jag ligger vaken ett tag men så somnar jag om. På morgonen hittar jag två skruvar och en bits på golvet, det verkade som våra inneboende tyckte det var dags att bygga igen.

Min son och min sambo jobbade hårt med renoveringen och efter en tid märkte de att verktyg flyttade på sig. Först tänkte de att de själva hade förlagt verktygen, men sedan stod det klart att “någon” busade med dem. Under vintern spikade de upp isolering mellan kök och hall för att behålla värmen, varje morgon när de kom in så hade “de inneboende” rivit ned det mesta av den. Blev det alltför busigt så fick de säga ifrån på skarpen och då lugnade de ner sig. På senare år så kan man höra steg i trappan fast alla ligger i sina sängar och sonen fann hammaren bredvid datorn en kväll. Annars är det lugnt nu de fann ro igen när huset blev klart och bebott.

För sju år sedan köpte vi en gammal skola ute på landet, det ska bli vårt permanentboende när vi blir klara. Huset byggdes 1904  och var skola fram till 1940-talet, sen var det lanthandel ett tiotal år för att sedan bli bostadshus på sextiotalet. Mannen som bodde kvar sedan sönerna flyttat hemifrån och hustrun avlidit var ett riktigt original. Han odlade massor av svartvinbär och av dem gjorde han svartvinbärsbrännvin. Blommor hade han hela trädgården full av, då han älskade blommor, något som han och jag har gemensamt. Han drog sina sista andetag i huset och jag tror han var lycklig när hans kropp fick vila för alltid. Ibland anar jag att hans närvaro då jag känner doften av tobaksrök.

Första gången vi klev in över tröskeln så kände vi oss välkomnade, på något sätt tror jag att huset väntat på oss. Varje helg när vi åker till vårt hus så möts vi av en enorm trygghetskänsla, även i trädgården som är omgärdad av körsbärsträd. Det är så lugnt och det är nära till skogen, vi blir harmoniska när vi är där. Våra “inneboende” har också roat sig med att flytta på verktyg med mera. På övervåningen håller de till för det mesta, och det vi märkte först var att de tände lyset i trappan. Sedan lyckades de övertyga min sambo att han skulle göra i ordning “pigkammaren” på övervåningen. Vi hade planerat det lite längre fram att ha ett gästrum, men nu inser vi att de “inneboende” inte kommer låta någon sova ostört där för det är “deras” krypin. På sommaren plockar jag blommor och ställer i gästrummet, det uppskattar de. Vi hade grannar på besök en kväll och mannen i sällskapet kände energierna och kunde berätta att det var två kvinnor i gammeldags kläder. Dessutom sa han att det var jag som drog dit dem? Jag trodde inte riktigt på detta då det var min sambo som upplevt att saker flyttats och det var också min sambo som hört min mamma stå i hallen och ropa mitt namn natten då hon somnade in i sin säng sex mil från vårt hus. Jag var inte redo ännu.

Ha en härlig måndag mina vänner <3

Tänk snälla glada tankar och sänd kärlek <3

Kärleken är drivkraften för vår existens <3

Ljus och änglakramar <3 <3 <3

Jag har alltid “trott” att jag har skyddsänglar och under åren som jag pendlade till jobbet så började jag till och med prata med dem. När bilen for av vägen där det var underkyld svarthalka och både snurrade och slog runt innan den stannade i diket så var jag övertygad om att jag hade änglavakt. Inte en skråma på mig, bilen som var skrapad både på taket och sidorna blev dock skrot.

Vid flera tillfällen har jag sett älg komma upp vid vägkanten, första gången fick jag “hjälp” att styra för att inte köra på den. En tydlig visshet sa mig att kör så och så då går det bra och det gjorde det. De andra gångerna så har älgarna stannat vid kanten och väntat tills jag passerat innan de gick över vägen.

Jag ansåg mig vara ateist, för nej jag trodde absolut inte på Gud, men det är klart att “någonting finns där ute”. Ödet kallade jag det. När jag bad på nätterna att få hjälp att ta mig ur den situation jag befann mig i och det efter en tid gick i uppfyllelse då sa jag att det var ödet som hjälpte mig. Attraktionslagen hade jag då inte hört talas om och ska jag vara riktigt ärlig så är det bara något år sedan som jag läste om den första gången.

Anledningen till att jag inte trodde på någon Gud är att jag någonstans i min barndom blivit grymt sviken och tappat tron. Jag bad aftonbön varje kväll, annars kunde jag inte sova. Det låter lite motsägelsefullt. Gud som haver barnen kär…den Gud älskar lyckan får? Där har vi svaret, jag var olycklig och tolkade det som att Gud inte älskade mig? Troligen skuldbelade jag mig själv att det var mitt fel det som hänt och att jag var olycklig.

Min sambo och jag hade inte pratat någonting om änglar, kvarvarande själar, hjälpare eller andra dimensioner tills för tolv år sedan. Då köpte min äldsta son ett “spökhus” en gammal Grindstuga från 1800-talet. Det lilla huset var i dåligt skick och de var tvungna att riva ut det mesta, ett tag stod det uppallat på domkraft för att göra ny grund. I fortsättningen kommer jag att kalla “spöken” för “de inneboende” jag tycker det låter bättre. Dessa hade haft det ostört i många år och så kommer det ett par byggjobbare och bråkar.

Njut av livet och ta hand om er <3

Änglakramar och kärlek <3

Läkarna tyckte det var en bra idé att åka till sol och värme i november och anpassade mitt behandlingsschema därefter. Vi hade två underbara veckor på vårt favoritställe, lata dagar för att fylla på energinivåerna.

Julen firade vi tillsammans med barn och barnbarn, en mycket lugn tillställning där alla hjälptes åt både med inhandling och förberedelser. Det nya året firade jag och min sambo på egen hand i vårt gamla skolhus. Där tillbringar vi varje helg och jag försöker ta mig till skogen för att rena och hela mig. När jag mådde som sämst och inte orkade gå femhundra meter så tog jag bilen till min skogsglänta.

Sista strålningen fick jag i april och håret började äntligen så sakta växa ut igen. Till en början var det lockigt men nu har det återgått till rakt och jag gillar än så länge att ha en kort frisyr. Visserligen har jag en virvel som ställer till lite förtret men vad gör det när man återigen har hår att kamma.

Var rädda om varandra <3 Njut av helgen!

Stressa inte, det blir jul oavsett och det viktigaste är att ge varandra kärlek och omtanke.

Kärlek och änglakramar <3

Idag ska jag åka till min yngsta son och hans familj och fira att det var 30 år sedan som han valde mig till mamma. Det har varit trettio fina år, men en hel del har varit tuffa för både honom och mig. Men så hittade vi tillbaka till varandra och det beror till stor del på min söta rara sonhustru. De har en liten kille som nyss fyllde tre år, nu fick jag ett minne av hans dop när han log ett stort varmt leende mot prästen som fullständigt kom av sig. Jag kände att han hade direktkontakt med Universum och alla änglarna i det ögonblicket

Det här kommer att bli en toppendag <3

Jag önskar er alla en härlig dag <3

Kärlek och änglakramar <3

Nu ska vi se om jag får till det med bilderna

Munsfjället i bakgrunden och Hetögeln är namnet på vattnet i nordvästra Jämtland

De andra bilderna kommer senare när jag blivit kompis med programmet ;o)

Jag tillbringade två veckor hos min svärmor. Hon är ett underbart stöd och hon bor i nordvästra Jämtland i en underbar miljö med sjö, skog och och fjäll. Sedan åkte jag hem till ett inbokat läkarbesök, som bekräftade mina farhågor om att knölen i bröstet inte var en ofarlig cysta denna gång. Utbrända jag skulle nu samla all energi jag kunde få ihop för att orka genomgå två operationer och all efterbehandling bestående av cytostatika och strålning.

Resten av sommaren varvade jag med mycket långsamma skogspromenader, jag mår allra bäst ute i naturen, och vila i hammocken under körsbärsträden. Jag märkte att det kändes bättre om jag bad skogen om tröst och energi. Jag kramade träd och lät mina tårar fukta dess bark, bad trädandarna att ta hand om min oro och ängslan.

Min underbara sambo hittade på mysiga utflykter och var aldrig omöjlig när jag kom med impulsiva idéer. Vi satt och tittade på en väns facebooksida och såg att de hade valpar, jag fick den strålande idén att vi skulle åka och hälsa på dem. Sagt och gjort vi satte oss i bilen följande dag och körde de närmare 60 milen till Ystad. Det blev en härlig eftermiddag med hundvalpar och fika i solen. Sedan letade och hittade vi ett mysigt litet hotell där vi kunde övernatta, åt en underbart god middag. Nästa dag återvände vi till Södermanland igen.

Njut av dagen, njut av livet!

Gör roliga saker! Ta hand om dig <3

Ljus och änglakramar <3