Jag blev erbjuden ett arbete på hemorten med bra lön och förmåner, nära hem och som det verkade vara bra arbetstider. Det lät nästan för bra för att vara sant. Mycket vånda, funderingar och tårar innan jag fattade beslutet att säga upp mig och lämna mina vänner.

Livet består av många val, en del är dåliga och andra är bra. I det här fallet kan jag inte säga säkert att det var rätt val, men jag tror ändå att det var så, att det är var en av mina uppförsbackar som jag skulle kämpa mig upp för. Mitt nya arbete gav mig många nya erfarenheter,kunskaper och lärdomar.

Andra året på det nya jobbet var min kropp slut, jag var konstant trött då jag låg vaken halva nätterna och planerade nästa dags arbete. Jag orkade bara äta, sova och släpa mig till arbetet nästa dag. Infektionerna kom som ett brev på posten, jag drabbades av feber och halsont var tredje vecka. De första gångerna sjukskrev jag mig, men när min chef tyckte att det bara var att bita ihop och le så försökte jag göra det. De två mest hektiska dagarna innan midsommar så jobbade jag mellan 7 och 19 med feberfrossa, anledningen var att jag skulle lära upp den nya personalen så jag kunde få semester. Jag stämplade ut dagen före midsommarafton 2016 och sedan har jag inte stämplat in igen.

Det är viktigt att lyssna på sin kropp!

Var rädda om er <3 Ha en härlig torsdag

Änglakramar och kärlek <3

Livet består av en massa kringelikrokar, slingriga vägar som går upp och ned. Då och då kommer en raksträcka då det är bara att trampa på och ibland möter man hinder som ska övervinnas. Allt för att vi ska lära oss nya saker, skaffa oss erfarenheter och kunnande. En ständig utveckling framåt där allt förändras hela tiden i allt snabbare takt. Den snabba utvecklingen och de allt större kraven på individen att prestera mera på kortare tid, att vara effektivare än någonsin medför att fler och fler går in i väggen.

Är det verkligen meningen med livet att trampa runt i ekorrhjulet och äta, sova och jobba? Det tror inte jag! Vi behöver sänka farten, stanna upp och känna efter om det verkligen är värt det.

För några år sedan jobbade jag i en livsmedelsbutik där jag plockade varor, servade kunder i post/spel och kassa samt hade jour flera dagar i veckan. Vissa dagar åkte jag hemifrån klockan åtta på morgonen och kom hem vid 22-tiden på kvällen. Vintertid om väglaget var dåligt kunde den fem mil långa resan ta ännu längre tid. Jag var nära att gå in i väggen, något jag naturligtvis inte erkände vare sig för mig själv eller någon annan.

Fortsättning följer…

Var rädda om varandra och dig själv <3

ljus och änglakramar <3

Jag har drabbats av årets andra förkylning, så nu är det bara att vila och dricka citron/ingefärsdryck med honung. Vi kom hem från Gran Canaria i lördags och på planet var det många som hostade och snorade. Mitt immunförsvar jobbade frenetiskt men orkade inte stå emot attackerna till 100%.

Jag är evigt tacksam att vi var pigga och krya hela semestern. Det var vårt nionde besök på Playa del Cura och vi hade det fantastiskt bra i två veckor. Vi tillbringade alla dagar utom en på stranden vare sig solen sken eller det var mulet. Jag är så fascinerad av havet, kan sitta i timmar och titta på vågorna. Varje dag promenerade jag i strandkanten och lät vågorna svalka mina fötter samtidigt som jag letade snäckor.

Idag ska jag ägna mig åt läsning och stickning, samt träna lite mer på att göra ingenting. Glad Lucia på er förresten! Ha en underbar dag och ta hand om dig <3

Änglakramar och kärlek <3

Välkomna mina vänner!

Nu är det äntligen dags att påbörja skrivandet. Hoppas ni kommer att trivas här  <3  jag kommer att skriva om lite av varje. Dela med mig lite av mina upplevelser och tankar.

Dagen började med ett fullkomligt underbart snölandskap. Träden var täckta av luddiga snöbollar och i trädgårdarna så lyste ljusslingorna så mysigt genom snön. Allting bara glittrade och jag log för mig själv när jag vandrade genom snötäckta kvarter på väg mot busshållsplatsen.

Bussen hade kört i diket i det sliriga väglaget fick jag veta av en förbipasserande billist. Jaha vad gör jag nu då…hann inte mer än tänka tanken när en granne kom körande och frågade om jag ville ha skjuts. Hurra! Mina änglar hjälpte mig idag också, allt löser ju sig på bästa sätt och det var uppenbart att det var meningen att jag skulle komma fram enligt min plan. Det skulle visa sig att det fanns ytterligare en mening med resan.

Grannen bor i samma kvarter som mig dock inte på samma gata och vi hade aldrig setts förut. Men vi pratade om allt möjligt på vägen in till staden och det visade sig att hon arbetade med något som jag kommer att ha stor nytta av inom en ganska snar framtid. Jag känner stor tacksamhet för Universums och änglarnas hjälp. De ordnar så jag får träffa de personer och att jag får de verktyg jag behöver för att komma vidare.

Nu önskar jag er en bra fortsättning på kvällen.

Änglakramar och kärlek <3