Tack för att du läser mina rader<3

Jag hoppas att det kanske gör skillnad för någon att dela det jag upplevt, änglarna vill att jag ska skriva det här och då finns det någon mening. Det är skönt att veta att allt som jag gått igenom har en mening.

Tjugo år och tvåbarnsmamma samt att jag dessutom skulle ta hand om deras pappa. Jag jobbade som cykelmontör medan han gick sjukskriven för att senare få sjukbidrag och så småningom bli förtidspensionär. Företaget där jag jobbade skulle flytta verksamheten till Varberg och jag blev arbetslös. Jag anmälde mig till Köttskolan där jag utbildade mig till styckare. Här fanns det en kille i min ålder som tröstade mig och stöttade mig. Han fick mig att skratta igen, men han kunde inte ge mig modet att bryta upp ur förhållandet då.

När jag var tjugofem flyttade vi ut till landet och det tror jag var min räddning, även om förhållandet var skit så kom jag tillbaka till naturen. Nu kunde jag börja ladda energi igen vilket jag behövde då jag väntade vårt tredje barn.

Jag hade som sagt försökt att lämna förhållandet men misslyckats, vilket fick yngste sonens själ att få skrämselhicka att han inte skulle hinna ned enligt planen. Han kastade sig i ilfart ned genom universum och landade i min famn en decemberdag för trettio år sedan. Nu hade jag tre underbara älskade ungar. De betydde allt för mig då och de betyder så otroligt mycket för mig nu…

Ha en härlig dag kära du och ta hand om dig och dina kära <3

Änglakramar<3