Hej fina läsare <3 sköna maj har äntligen anlänt men vädret är lite mer likt aprilväder. Just nu är det ganska ruggigt ute och man har varnat för frost. Jag plockade in mina stora krukväxter som huserat på altanen några veckor, noterade att både den stora kaffeplantan och en fikus hade frostskador på en del löv. Nu ikväll har jag även tagit in tomat-och chiliplantorna samt kryddplantorna, vill inte riskera att de fryser. Regnet är jag verkligen tacksam över men kylan har jag fått nog av nu. Men lite tålamod så ordnar det också sig, som allting annat.
För ett tag sedan skrev jag om att man ska berömma och tala om för sig själv när man gjort något bra. Jag återkommer i ämnet för att det är så viktigt. I helgen som var så var det Hälsomässa i Eskilstuna, jag fick förmånen att vara med en vän och hennes mamma som säljer Aloe-produkter för Forever Living. Tanken är att jag också ska börja med detta och i utbildningssyfte deltog jag på söndagen under några timmar.
Det var inte speciellt mycket kunder, så det fanns mycket tid att strosa runt och bekanta sig med de andra säljarna. Mycket intressanta möten, vissa gjorde starka avtryck hos mig. Speciellt en kvinna som gav mig en behandling med akupressur. Vi fann verkligen varandra och hon berättade vad hon såg i mina energier. Mötet rörde upp en massa nedgrävt skräp som jag behöver bearbeta. Bland annat så sa hon att jag behöver acceptera och älska mig själv mera än vad jag gör nu.
Det kändes lite konstigt, för jag har ansett mig vara riktigt bra på att älska mig själv. Dessutom är jag jättebra på att tala om för andra att det är viktigt med självacceptans och kärlek. Samtidigt känner jag hur rätt hon har, mycket har kommit upp till ytan. En del går långt tillbaka till tidigare liv.
Jag inser att jag beter mig tvetydigt mot mig själv, först talar jag om hur fin jag är och sedan blänger jag lite missbelåtet över att magen är lite rund och mjuk. Jisses, jag har en kropp som är perfekt ju, den är stark och tar hand om mig. Nu är det dags att jag behandlar den med respekt och vänlighet.
Jag började med att skriva ett kärleksbrev till mig själv <3 Det är en bra början, men jag behöver hitta rötterna till mitt beteende. Det är någon form av utseendefixering och medan jag skriver så kommer ett minne upp. Under mina barns uppväxt projicerade deras far sin vilja att jag skulle ha en perfekt kropp och vara fast och fin. Får rysningar när jag skriver det här för det är ju så fel! Jag är den jag är, vacker med mina former, för min egen skull! Inte för att någon annan vill så! Jag söker bekräftelse och vill att andra ska tycka om mig. Där har jag en hel del att bearbeta <3
Tack för att du tog dig tid att läsa det här <3
Lämna gärna en tanke nedan om det här berörde dig eller du har några bra tips till mig <3
Änglakramar <3
