Min son och min sambo jobbade hårt med renoveringen och efter en tid märkte de att verktyg flyttade på sig. Först tänkte de att de själva hade förlagt verktygen, men sedan stod det klart att “någon” busade med dem. Under vintern spikade de upp isolering mellan kök och hall för att behålla värmen, varje morgon när de kom in så hade “de inneboende” rivit ned det mesta av den. Blev det alltför busigt så fick de säga ifrån på skarpen och då lugnade de ner sig. På senare år så kan man höra steg i trappan fast alla ligger i sina sängar och sonen fann hammaren bredvid datorn en kväll. Annars är det lugnt nu de fann ro igen när huset blev klart och bebott.
För sju år sedan köpte vi en gammal skola ute på landet, det ska bli vårt permanentboende när vi blir klara. Huset byggdes 1904 och var skola fram till 1940-talet, sen var det lanthandel ett tiotal år för att sedan bli bostadshus på sextiotalet. Mannen som bodde kvar sedan sönerna flyttat hemifrån och hustrun avlidit var ett riktigt original. Han odlade massor av svartvinbär och av dem gjorde han svartvinbärsbrännvin. Blommor hade han hela trädgården full av, då han älskade blommor, något som han och jag har gemensamt. Han drog sina sista andetag i huset och jag tror han var lycklig när hans kropp fick vila för alltid. Ibland anar jag att hans närvaro då jag känner doften av tobaksrök.
Första gången vi klev in över tröskeln så kände vi oss välkomnade, på något sätt tror jag att huset väntat på oss. Varje helg när vi åker till vårt hus så möts vi av en enorm trygghetskänsla, även i trädgården som är omgärdad av körsbärsträd. Det är så lugnt och det är nära till skogen, vi blir harmoniska när vi är där. Våra “inneboende” har också roat sig med att flytta på verktyg med mera. På övervåningen håller de till för det mesta, och det vi märkte först var att de tände lyset i trappan. Sedan lyckades de övertyga min sambo att han skulle göra i ordning “pigkammaren” på övervåningen. Vi hade planerat det lite längre fram att ha ett gästrum, men nu inser vi att de “inneboende” inte kommer låta någon sova ostört där för det är “deras” krypin. På sommaren plockar jag blommor och ställer i gästrummet, det uppskattar de. Vi hade grannar på besök en kväll och mannen i sällskapet kände energierna och kunde berätta att det var två kvinnor i gammeldags kläder. Dessutom sa han att det var jag som drog dit dem? Jag trodde inte riktigt på detta då det var min sambo som upplevt att saker flyttats och det var också min sambo som hört min mamma stå i hallen och ropa mitt namn natten då hon somnade in i sin säng sex mil från vårt hus. Jag var inte redo ännu.
Ha en härlig måndag mina vänner <3
Tänk snälla glada tankar och sänd kärlek <3
Kärleken är drivkraften för vår existens <3
Ljus och änglakramar <3 <3 <3
