Hej fina läsare <3 här kommer lite om vem jag är <3

Mitt innersta jag är en sann naturmänniska. I skog och mark mår jag allra bäst, så har det alltid varit. Min första vision, när jag såg den lilla blonda flickan med tårarna rinnande, fullständigt otröstligt gråtande, mitt lilla jag, och ingen vuxen fanns i närheten och kunde trösta.

Det öppnade upp dörren till min barndom som varit ett svart hål och jag inte mindes något av. Nu börjar minnena komma tillbaka.

De vuxna hade fullt upp att sköta gården med alla djuren och skogen som hörde till, inte hade de tid med en liten jäntunge som var frågvis och nyfiken till tusen.

Så ensam i människovärlden men inte ensam ändå. Den lilla flickan hade vänner som brydde sig om henne, alla djuren på gården, de såg henne och de älskade henne för hon var alltid snäll mot dem. Från det hon var en liten baby så fanns djuren vid hennes sida. Från minsta spindel, eller binnel som hon kallade den till den stora ardennerhästen Pontus i spiltan. Alla brydde de sig om henne och de tröstade henne, hon pratade med dem och berättade om det som hände i hennes liv. De lyssnade på henne och fanns alltid för henne.