Det hjälper mig att skriva av mig mina bekymmer och i det här fallet har jag ju delat med mig så då blir bördan lättare att bära. Om jag inte kan sätta ord på min oro går jag ut i skogen och letar upp ett träd att krama.

Mina tre underbara älskade ungar är mellan trettio och fyrtio år och jag minns knappt någonting av deras barndom. Men jag har gläntat på den dörren och vet att jag kommer dit en dag. Det kan gå lättare nu när jag har förlåtit den som är skuld till dessa minnesluckor. Vi kan numera prata med varandra utan att min mage knyter sig och hjärtat bultar skräckslaget.

En av mina favoritlåtar är Hotel California med Eagles, där textraden “you can checkout any time you like but you can never leave” tydligt beskrev min situation. Till slut fick jag mod att lämna det destruktiva förhållandet. Nog om detta, jag ska skriva några sidor i word sedan kan jag lämna den biten bakom mig…

I morgon blir det gladare tongångar 😉

Änglakramar till er alla <3