Hej fina du <3 Jaha nu gick det några veckor igen utan att det blev något publicerat här. Visserligen har jag skrivit lite, med det ligger och “mognar” det är ännu inte färdigt att postas.
Jag har under en tid känt motstånd, det har varit trögt vad jag än har ägnat mig åt. Fötterna har värkt och talat om för mig att de inte tycker om den behandling jag nu utsätter dem för. Jag har försökt att tala dem tillrätta med att ge dem härlig massage med lindrande oljor samt låta dem vila från det hårda butiksgolvet en vecka. Det blev något lite bättre, men jag kände att jag måste komma på något mer.
Gelésulor kan vara värt att prova, åkte in en sväng till apoteket och till min glädje hade de kampanjpris och ett par damsulor kvar <3 Hurra
Nu har jag klippt till dem så de ska passa i mina mjuka sköna och nästan helt utslitna skor. Det är för närvarande de enda skor som mina fötter vill sätta sin fot i ;o) Jag har ett par riktiga arbetsskor, med utprovade inlägg, men dessa upplevs för hårda och fötterna svarar med att tvärvärka om jag tar på mig dem.
Nu pågår en inskolning med några timmar gelésula varje dag, brukar byta vid elvatiden och peppar peppar, de känns faktiskt lite gladare. Idag bestämde jag att det var läge att ta en promenad till skogen. En promenad på 1,5 km i mycket sakta mak, där jag i skogens lugna famn tog en vilopaus med tjugo minuter meditation innan jag gick hem igen. Jag hade bestämt att jag skulle klara det (mitt mantra var: det finns inga hinder) och jag klarade det så klart <3
Nåväl för att återgå till min livsväg så har jag fått budskap som klart och tydligt berättar att de enda hinder som finns i min väg är de som jag själv skapar. Om jag nu upplever att det finns hinder så måste det ju finnas en lösning eller två:
Jag kan gå runt hindret, kan kanske klättra över det ;o) eller ta en annan väg. På min väg till jobbet den här veckan så har jag upplevt detta. I tisdags så ställde man upp en kon precis framför min bil, för att en kille skulle sopa några tag ;o) där fick jag glatt vänta tills jag kunde åka runt hindret. Dagen efter så var det totalstopp i trafiken så efter en stunds väntan, så vände jag och tog en annan väg.

Det finns inga hinder <3 jag har gett mig den på att min väg ligger där framför mig. Jag tar ett steg i taget och bit för bit kommer jag framåt mot mitt mål. Jag ser mitt mål kristallklart framför mig och jag vet att jag klarar av min livsväg nu. Dyker det upp något så finns det vägar förbi. Allt ja precis allt är möjligt.
När jag gick hem från skogen sjöng mitt hjärta av lycka, för jag hade äntligen lyssnat på vad det hade att säga mig. Mina fötter mådde även de riktigt bra (det finns inga hinder)
Skogen gav mig så mycket underbar energi och jag känner mig fylld av livsglädje och livslust. Fåglarna kvittrade muntert, solen värmde på ryggen och jag njöt av allt vackert runt omkring mig. Den underbara grönskan och alla blommorna. Jag har allt jag behöver och min väg ligger där <3 Ett steg i taget <3
Ha en härlig helg fina du <3
Änglakramar <3