Hej fina <3

Till slut så kom regnet som vi bett om så länge. Luftfuktigheten är nästan hundra procent, ibland när man går ut genom dörren så känns det som att kliva in i en bastu. Varmt och fuktigt. Det är svårt att få syre, jag är så tacksam för att regnet äntligen föll, men jag har svårt att andas. Kanske jag vänjer mig. I vilket fall som helst är alla växterna glada nu. Kanske den brunbrända gräsmattan får nytt liv igen. De plantor som står i krukor utan hål har fått bada ordentligt. Jag har inte behövt vattna på två dagar nu :o) och alla hinkarna är fyllda med regnvatten.

Den här sommaren har inte varit lik en svensk sommar på något sätt. Någon mening finns det med det. Det finns mening med allt, även om vi inte ser det just då. Men allt finns i väven, det som ska hända det händer och det som inte ska hända, blir inte av. Det låter enkelt. Men det är inte alltid enkelt, ibland är det skitsvårt.

Jag övar på min tillit. Till universum och till änglarna har jag full tillit, jag tror fullt och fast att de tar hand om mig och finns där när jag behöver dem. Men fortfarande måste jag öva på min tillit till mig själv, även om jag ibland är fullt medveten om att jag är kapabel att klara av det jag vill. Där smög det in ett ord som exakt beskriver det jag pratar om…ibland hmmm. Jag borde alltid vara fullt medveten att jag klarar det jag vill. Men som sagt; jag jobbar på det. Om ni har några tips på hur jag ökar min tillit till mig själv så snälla skriv i tankefältet här nedan.

Jag ska försöka hinna med änglabudskapen i morgon <3

Änglakramar <3