Hej fina du <3 Hoppas du har det bra <3
Trettio år sedan jag fick mitt tredje barn. Jag hade försökt allt för att inte bli gravid, sen blev jag illamående och gick till bvc för kontroll. Provet barnmorskan tog visade att jag var gravid och jag fattade ingenting. Jag hade ju mens, men hon sa att det kunde bli så ibland, fick en tid för ultraljud och det blev en skräckupplevelse.
I flera veckor hade jag haft tydliga tecken på att jag var gravid och nu var det dags för ultraljud. Men det fanns inget foster, inte någon minsta tillstymmelse till foster, det var alldeles tomt. Nu kraschade jag, kände att ingenting spelade någon roll längre och där såg den nya själen sin chans. I stället för ytterligare ett augustibarn så föddes lillkillen i december.
Jag var så övertygad att det var en flicka, när jag åkte hem från förlossningen så trodde jag fortfarande att babyn var en tjej. Han blev flera gånger kallad lilla gumman innan jag till slut insåg att det var lilla gubben. Jag var mycket mån om mina barn och läste sagor och lekte lekar med dem. De fick mycket kärlek och hembakade bullar och mjölk. Men jag vet nu att jag borde tagit dem med mig när de var små för jag kunde inte skydda dem. I synnerhet inte min dotter…
Änglakramar till dig <3
