Hej fina du <3

Att det ska vara så svårt att hushålla med krafterna. Det rullar lätt på och till slut står jag där med tårarna rinnande och vill bara yla att jag inte orkar mer nu. Fast det gör jag ju inte, återigen så biter jag ihop och fortsätter så långt jag (inte) orkar.

Är det någon som känner igen sig? Jag tror att vi är fler som beter oss så här mot oss själva. Det är ju vi som mår dåligt av att göra så här.

Jag vill ju så mycket! Och jag vill vara ute så mycket som möjligt nu när det är soligt och varmt. Sen är jag ute mycket på min arbetsträning, det kan bli lite för mycket av värme då. Men där är jag ganska duktig och tar paus när jag känner att jag behöver.

Just nu behöver jag prioritera, vad är viktigt att göra och vad kan vänta till en annan dag, vecka eller år ;o) Det viktigaste nu är att ta hand om mig och prioritera mitt mående! Att skriva av mig är ett sätt att komma vidare och inte spåra ur.

I helgen ska jag ta det lugnt och gå ut i skogen, där ska jag andas in doften av varm mossa och lyssna på vindens sus i trädkronorna och de små fåglarna som kvittrar. Många av dem har mycket bråda tider nu att mata sina nykläckta bebisar. I trädgården har vi ett äppelträd med en grenklyka dryga metern ovan marken. Där har talgoxarna bo med små ungar som tarvar mycket att äta. Uppe på taket håller en familj med sädesärlor hus under plåten till skorstenen och någonstans i närheten så har familjen stare ungar för de flyger kors och tvärs hela tiden med näbben full.

Bara att skriva raderna om skogen och fåglarna fick hela mig att må mycket bättre ;o) Du som känner igen dig kan väl skriva några rader i kommentarsfältet här nedan <3

Ha en underbar helg fina du <3

Änglakramar <3